(Alla små bilder går att klicka på för att se större) 
Sedan jag målade pedagogen som avvisade barnen från vattenpölen så har jag haft dubbla känslor inför de bilderna. Jag älskar att känslan jag ville förmedla känns, men samtidigt blir jag deppig. Så nu vill jag måla något som gör mig glad. Som vanligt börjar inspirationen tillsammans med mina barn, varje kväll läser vi en godnattsaga och de vill ofta läsa samma saga i en lång period innan de vill byta saga, just nu läser vi Alfons och odjuret som är skriven och illustrerad utav Gunilla Bergström. I den boken finns det en bild av barn som leker i en sandlåda och det fick mig att vilja skapa en sandlåda. Jag började med att skissa upp sandlådan med blyerts. Jag insåg redan innan jag började skugglägga bilden att den jag avbildat från boken inte var tillräcklig, det saknas ju en del utav den. Jag tecknade då en fyrkantig sandlåda och var då tvungen att börja tänka lite.
Under en tidigare lektion har vi gått igenom perspektiv och skuggor och det jag särskilt minns från den lektionen var det om perspektiv i triangelformen, barn börjar behärska triangeln vid sexårs ålder och detta blev extra påtagligt för mig då min sexårige son nyligen målade en väg i triangelperspektiv, så jag valde ett sådant perspektiv. När det kom till hur solen skulle lägga sig mot plankan så utgick jag ifrån sandlådan som jag ser ifrån våran balkong men jag valde samma ljus som på pedagogen som avvisar barnen från vattenpölen. Jag diskuterade även detta med min sambo och det känns bra, dock har jag lagt ut bilderna i facebookgruppen som vi har till våran processgrupp och hoppas på gensvar angående skuggningen, den går ju att korrigera även i efterhand då det är gjort i blyerst 2F och 4F. 
När det var dags att blanda färgen kunde jag återgå till hur det gick när jag målade Askungen och skulle blanda till färgen till hennes ögonbryn. Denna gång tog jag mer rött än grönt men det var för liten (se första bilden) skillnad så jag fick lägga till lite ytterligare röd innan jag blandade i sanden för att det skulle se brunt ut. Dock när jag väl började måla så såg det lila ut, så jag fick lägga till mer grönt, först då såg det brunt ut och jag var nöjd, det blev lila när jag la till vitt för att göra färgen täckande. Att blanda i sand och vitt för att göra färgen täckande och ge färgen lite yta minns jag från lektionen om måleri då jag exprimenterade med just dessa metoder tillsammans med akryl, denna gång utförde jag detta på akrylpapper och det funkade sisådär, det ser ut som att pappret rest sig, jag får kika på resultatet när färgen torkat och jag kan avlägsa pappret från blocket.
Nu när jag tittar på bilden är jag dock nöjd med att pappret rest sig på vissa ställen, det ger häftiga effekter. I det högra hörnet längst ner på pappret så har jafg försökt skapa en grop genom en cirkelrörelse med syntetpenseln i en mörkare färg som jag inte haft någon vit färg i, jag ser framför mig hur jag klistrar in ett barn som sitter där och gräver gropen. Bendroth-Karlsson tar upp färgen som redskap (s. 72) och att det är viktigt att lågstadiebarn får kunskap om hur man med hjälp av färg kan spapa olika synintryck och hur ljussättningen i bilden går att påverka med färgen. Jag ser tydligt denna i mina mörka respektive ljusa partier i denna bild.
Som fortsättning på detta vill jag måla barn i blyerts och akryl samt sandleksaker, dessutom vill jag läsa på mer om Gunilla Bergström som illustratör, tycker att hennes kollageteknik som man ser i de flesta Alfonsböckerna är helt fantastiskt och otroligt inspirerande i mitt eget bildskapande.
