Idag startade jag min fördjupning, jag valde att inspireras av en händelse som utlöste ett argt mail till en förskolechef samt en insändare till lokaltidningen (som ännu inte publicerats). Jag klistrar in mailet här:
Hej!
Jag bor på Axvägen och promenerar ofta förbi eran förskola på promenader
med mina egna barn och/eller våran hund. Vid två tillfällen inom loppet av fem dagar har jag
blivit upprörd över vad jag har sett.
Det första tillfället var den femte april, runt klockan tre på eftermiddagen.
Då promenerade jag och min väninna förbi med hunden och på eran fina gård så springer
barnen omkring medans tre tonåringar sitter och solar på parkbänken mitt på gården.
Lpfö98 säger: I förskolan ska barnen möta vuxna som som ser varje barns möjligheter och som
engagerar sig i samspelet med både det enskilda barnet och barngruppen.Det är inte heller första
gången jag går förbi och ser detta fenomen, men det blev så tydligt då
"de vuxna" som såg ut att vara de som skulle ansvara för barnen då ingen annan vuxen var nära
satt vända åt samma håll på en bänk och solade medans barnen for omkring, på vissa ställen
var det även barn som befann sig i konflikter.
Nästa tillfälle var idag, den tionde april strax efter klockan två på eftermiddagen.
Då promenerar jag själv förbi med min hund och ser hur en rödhårig kvinna (äldre)
nästintill knuffar ut fem-sex barn i åldern fyra-sex år på gården, hon skriker åt barnen att
de absolut inte får hoppa i vattenpölar, att dom inte ska röra sig en millimeter ur fläcken förrns
hon kommer ut och absolut får de inte hoppa i vattenpölar! Lpfö 98 säger:
Verksamheten ska ge utrymme för barnens egna planer, fantasi och kreativitet
i lek och lärande såväl inomhus som utomhus. Utomhusvistelsen bor ge möjlighet till lek
och andra aktiviteter både i planerad miljö och i naturmiljö. Dessutom hade dessa barn
galonbyxor och gummistövlar på sig! Lpfö 98 säger även: En viktig uppgift för
verksamheten är att grundlägga och förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på.
Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors
lika värde, jämställdhet mellan könen samt solidaritet mellan svaga och utsatta
är värden som förskolan ska hålla levande i arbetet med barnen. Föräldrarna
lämnar sina barn till er för att samhället ser ut som så att de måste det för att arbeta,
ska inte barnen bemötas med respekt från de vuxna de möter under dagen? Ska inte barnen
få leka kreativitet och roliga material till det både ute och inne?
Jag kommer även att skicka en insändare till lokaltidningen,
såhär får det inte gå till på en förskola år 2013!!!!!!!
/En förbannad lärarstuderande barnskötare
Detta mail följdes sedan av ett ytterst intressant telefonsamtal med denna förskolechef där hon ursäktade pedagogernas beteenden. Det första tillfället hade hon inte så mycket att kommentera om men det andra ursäktade hon med att föräldrarna inte tycker om att barnen blir skitiga så på eftermiddagarna får de inte leka på gården då det finns vattenpölar. Detta löser dem genom att promenera till en annan park där det inte finns vatten. Jag orkade inte ens gå in på diskussion kring detta då den ena på den förskolan verkar behöva mer påläsning i styrdokument än den andre. När jag ifrågasätter varför hon skrek på barnen så ursäktar hon det med att sexåringarna är så stora att de själva får gå ut och vänta på övriga barn och personal på gården innan utflykt, men för att dom ska lyssna och inte kladda ner sig måste man prata med sexåringar på ett visst sätt för att de skall lyssna. Detta gjorde mig otroligt upprörd och fick mig i kollagetankar.
Jag fick känslan av hårda former, mörka vid en vattenpöl. Jag ville gestalta pedagogen som sa NEJ till barnens kreativitet (Skoglund påtalar att barn är kreativa hela tiden, även i leken så utforskar dem det material de för tillfället är i kontakt med). Jag valde att först skissa med blyerts 2B, men innan jag kunde färglägga skuggan med kol så var jag tvungen att gå ut och fota med solen i ryggen mot en vattenpöl för att få en känsla av hur skuggan ska ligga. Jag tycker att jag lyckades med såväl högdager, egenskugga och slagskugga. Detta utförde jag på skisspapper då kol är mer lättarbetat på det jämfört med de akryl- och akvarellpapper som jag annars har hemma.
För att stärka effekten ville jag ha två barn, mina egna barn är min största egna inspiraton så självklart fick de stå modell med
solen mot ansiktet för att jag skulle lyckas få till alla linjer och vinklar. Jag valde att
teckna barnen i
blyerts för att de inte skulle kännas lika mörka som den nejsägande vuxna i
kol och jag valde att färglägga galonisarna med
akryl för att tillföra bilden lite glädje och lyster. Dessutom innebär galonisar färg för mig.
Akryl är ett vältäckande material och fungerade utmärkt i detta syfte, jag valde den minsta penseln (
syntet) som jag hade hemma för att få till det så detaljerat som möjligt. Jag valde gult och rött för att dessa är könsneutrala färger, fokus ska inte ligga på hur vida de är pojke eller flicka utan det ska ligga på
känslan som förmedlas, glädjen som suddas ut när de inte får leka. Jag valde att ha
tre olika nyanser på varje galonbyxa och stövel, då jag har
tre olika blyertsnyanser i egenskuggan på barnen. Barnen fick ingen
slagskugga då de sedan ska klippas ut och kanske klistras ihop tillsammans med den andra bilden. Jag valde att göra detta på
akrylpapper och det fungerade felfritt med både
blyertsen och
akrylen, jag hade testat detta innan då jag
tecknat Askungen.
När jag sedan lade dessa bilder mot varandra så såg jag att det inte alls gav den känls jag var ute efter då den vuxne var i samma storlek och på grund av tjockleken kändes mindre än barnen, så jag valde att göra en ny kolteckning med samma metod. När jag sedan sammanförde de bilderna så kändes det mycket bättre. Jag är väldigt nöjd med denna komposition då jag känner att jag lyckas förmedla den känsla som jag tror barnen som utsatts för detta upplevt.
