miabild.blogg.se

 

  

       

Detta mail följdes sedan av ett ytterst intressant telefonsamtal med denna förskolechef där hon ursäktade pedagogernas beteenden. Det första tillfället hade hon inte så mycket att kommentera om men det andra ursäktade hon med att föräldrarna inte tycker om att barnen blir skitiga så på eftermiddagarna får de inte leka på gården då det finns vattenpölar. Detta löser dem genom att promenera till en annan park där det inte finns vatten. Jag orkade inte ens gå in på diskussion kring detta då den ena på den förskolan verkar behöva mer påläsning i styrdokument än den andre. När jag ifrågasätter varför hon skrek på barnen så ursäktar hon det med att sexåringarna är så stora att de själva får gå ut och vänta på övriga barn och personal på gården innan utflykt, men för att dom ska lyssna och inte kladda ner sig måste man prata med sexåringar på ett visst sätt för att de skall lyssna. Detta gjorde mig otroligt upprörd och fick mig i kollagetankar. 

 

   

 

Jag fick känslan av hårda former, mörka vid en vattenpöl. Jag ville gestalta pedagogen som sa NEJ till barnens kreativitet (Skoglund påtalar att barn är kreativa hela tiden, även i leken så utforskar dem det material de för tillfället är i kontakt med). Jag valde att först skissa med blyerts 2B, men innan jag kunde färglägga skuggan med kol så var jag tvungen att gå ut och fota med solen i ryggen mot en vattenpöl för att få en känsla av hur skuggan ska ligga. Jag tycker att jag lyckades med såväl högdager, egenskugga och slagskugga. Detta utförde jag på skisspapper då kol är mer lättarbetat på det jämfört med de akryl- och akvarellpapper som jag annars har hemma. 

 

 

  

 

För att stärka effekten ville jag ha två barn, mina egna barn är min största egna inspiraton så självklart fick de stå modell med solen mot ansiktet för att jag skulle lyckas få till alla linjer och vinklar. Jag valde att teckna barnen i blyerts för att de inte skulle kännas lika mörka som den nejsägande vuxna i kol och jag valde att färglägga galonisarna med akryl för att tillföra bilden lite glädje och lyster. Dessutom innebär galonisar färg för mig. Akryl är ett vältäckande material och fungerade utmärkt i detta syfte, jag valde den minsta penseln (syntet) som jag hade hemma för att få till det så detaljerat som möjligt. Jag valde gult och rött för att dessa är könsneutrala färger, fokus ska inte ligga på hur vida de är pojke eller flicka utan det ska ligga på känslan som förmedlas, glädjen som suddas ut när de inte får leka. Jag valde att ha tre olika nyanser på varje galonbyxa och stövel, då jag har tre olika blyertsnyanser i egenskuggan på barnen. Barnen fick ingen slagskugga då de sedan ska klippas ut och kanske klistras ihop tillsammans med den andra bilden. Jag valde att göra detta på akrylpapper och det fungerade felfritt med både blyertsen och akrylen, jag hade testat detta innan då jag tecknat Askungen.

 

  

 

När jag sedan lade dessa bilder mot varandra så såg jag att det inte alls gav den känls jag var ute efter då den vuxne var i samma storlek och på grund av tjockleken kändes mindre än barnen, så jag valde att göra en ny kolteckning med samma metod. När jag sedan sammanförde de bilderna så kändes det mycket bättre. Jag är väldigt nöjd med denna komposition då jag känner att jag lyckas förmedla den känsla som jag tror barnen som utsatts för detta upplevt.

 

Det var första gången jag målade på tidningspapper med annat än en bläckpenna i tristess. Det var jättesvårt med proportionerna i avbildningen, annars var jag nöjd. Såhär i efterhand känner jag att det hade varit spännande att ha studerat formerna lite mer innan jag började, men som sagt så hade vi kort om tid. Samtidigt som det var frigörande så var det begränsande att inte ha tid att studera och skissa då uppgiften var att avbilda en annan miniatyrbild i en större skala. Det kändes jätteflexibelt att måla med akryl på tidningspapper, istället för att blanda till färgerna ljusa i de partier där det skulle behövts så drog jag ut färgen lite mer så den blev tydligt transparant och bokstäver under färgen trädde fram, det blev en jätteläcker effekt (se den fjärde bilden). Dock var akrylen i sig inte alls särskilt transparant mot tidningspappret, det blev lite kladdigt men om jag tog tillräckligt med färg på penseln så täckte färgen tidningspappret bra trots att det var med svinborstpenslar som lätt ger ränder efter borsten. Där färgen möttes så vinklade jag jag penseln och använde sidan och ovansidan för att inte kladda ihop färgerna för mycket, en lyckad metod.

 

 

   

 

Efter exprimentet så var det tänkt att vi skulle ha en stduiediskussion i våra processgrupper (se protokollet från bilden ovan), då det bara var jag och Johanna där så pratade jag med henne. Jag själv känner efter detta att jag har fattat stort tycke för att arbeta med kol och skulle gärna vilja testa kol i förhållande till en mer täckande färg och se vilka kontraster det går att skapa på det sättet. Det ska bli spännande att fortsätta! Jag har beslutat för att lösa min och Johannas teckningsläxa med kol! 

  

 

Denna övning gjorde jag tillsammans med Lena, den heter "Porträtt och objekt" och vi gjorde våra porträtt- och objektavbildande på fyra olika sätt, jag har valt att bara lägga upp porträtten då det var det som var roligast. När vi skulle rita under bordet (1) var det spännande, jag hade ingen aning om hur det såg ut eller vart någonstans jag hade handen, men när man tittar på resultatet så syns det tydligt att jag har någolunda uppfattning i handen, vilket var betydligt bättre än jag trodde. Jag trodde aldrig att t.ex. näsan skulle hamna mitt i ansiktet, men det gjorde den. Att inte lyfta pennan från pappret (2) var inte alls lika svår som den första, dock kändes denna övning mer begränsad då man såg resultatet och ansträngde sig mer för att det skulle bli en "bra slutprodukt". På ett sätt var denna övning svårare,  den första kändes mer frigörande då all fokus hamnade på processen och känslan, medans den andra övningen så blev det automatiskt ett högre fokus på slutprodukten. När vi skulle teckna med "fel hand" (3) var det roligt igen, jag var fascinerad över att jag ändå hade någon form utav styrsel på handen, t.ex. raka linjer på vissa ställen. Dock så märkte jag ganska snabbt att det typiska penngreppet inte alls var det lättaste när jag skulle teckna med den vänstra handen utan man fick vrida och vända kolpennan och hålla den lite hursomhaver för att få till det. Att rita med båda händerna samtidigt (4) var den absolut roligaste av alla övningar, jag och Lena skrattade så tårarna sprutade, det blev så tydligt hur kass man är på använda vänstern. Den sista övningen drog mina tankar direkt till det sociala samspelet som också nu främjas i bildundervisningen, det kändes som att jag kom mycket närmre Lena genom att få dela denna upplevelse så blev så positiv tillsammans med henne. 

 

 

Idag gjorde jag mitt konstbesök och skrev sedan ihop texten efter. Just nu läser jag boken "Lär barn skapa" (Barnes) och det blev tydligt vad jag hittills fått ut av de kapitel som jag läst när jag tänker på vad jag tittade på och vad jag frågade mig själv när jag tittade på målningen. Jag letade former, kikade på vilka vertyg/material som använts, penselrörelser osv. Innan jag påbörjat denna kurs hade jag aldrig studerat en målning på det här sättet. Jag har även lärt mig en del nya begrepp: Om ett det talas om ornamentik i ett konstsammanhang så talar man om utsmyckning. Kring just denna målning så kopplar jag det till stjärnhimlen. Jag fick även uppfattningen att det är de varma färgerna (i denna bild gul/orange) som syns mest och skapar liv i bilden, trots att de kalla färgerna på himlen (blå/grön) är starka så utgör de inte alls samma rörelse och liv i bilden som de varma nyanserna. 

 

Jag är glad att jag fick gå på just denna utställning som heter "Måleri" då jag kan koppla det till mycket utav det vi pratat/läst om/exprimenterat med i kursen hittills, det kändes aktuellt att få se dessa verk. Rörelserna som det ser ut som att han skapat (i den stora svarta cirkeln) får mig att undra över vilket verktyg han använt till det, det hade jag aldrig funderat på annars. Jag lägger även märke till på de ställen där han målat med tjockare lager för att skapa rörelse i bilden.